Västersjön 75-årsjubileum

Jag heter Inger Palmgren och jag bor på Västersjövägen 7. Jag har bott där varje sommar under 73 år.

Min pappa Gösta Johansson var född 1919 och byggde sommarstugan 1939 på en av sjötomterna ute på udden. Han var då bara 20 år.

Den tomten han skulle bygga på den avgränsades av August Nord på Ulfstorps gård, som då ägde marken. Då stegade denne August Nord upp tomten och sa till min pappa att han skulle säga stopp när han var nöjd. Om han inte hade sagt stopp, såsom han gjorde, så kanske vi hade arrenderat halva Rondellen idag.

Kontraktet som pappa skrev under var på 49 år och arrendet var 50 kronor om året, oavsett storlek på tomten.

Pappa har pratat om att han var tvungen att köpa en badstuga för att få tomten. När han gick bort så hittade jag ett kvitto, WST Forserum, Badstuga, 150 kronor. Sambandet mellan August Nord, WST och min pappa är oklart. De som byggde samtidigt med min pappa 1939 var Otto och Gulli Eng, Västersjövägen 9 och Sten och Edit Rydberg, Västersjövägen 12. Männen jobbade alla på Fläktfabriken. Kvinnorna var hemmafruar – min mamma var bara 20 år, så hon arbetade. Det skojades om att mina föräldrar inte fick bo tillsammans första året, de var ju inte gifta, så mammas bror fick agera förkläde. Det var kärva tider i början på 40-talet. Det var matransonering. Våra grannar, familjen Eng, var 7 personer i hushållet och då underlättades mathållningen om man födde upp kaniner och fiskade i sjön. Pappa påminde ofta Gulli Eng, senare i livet, om dessa tider – när hon gräddade pannkakor till 7 personer och det rök som ett ånglok från det lilla köket. På Västersjövägen 5 så var det ett café, Café Udden, som serverade våfflor. Även på Torpet så var det kaffeservering vid den här tiden.

Stugan var från början väldigt liten. Ingen el, inget rinnande vatten och man hade utedass. Vi hade fotogenkamin, fotogenlampor, spritkök och fick värma vatten. En källare byggdes 1946. Det var ingen latrintömning ifrån kommunens sida utan man grävde ett hål i marken och tömde pytsen där. Min mamma ville alltid att hon och pappa skulle göra det där väldigt sent på kvällen, helst så skulle det var mörkt.

När pappa skulle bygga till stugan så transporterade han bräderna på sin cykel uppför mariebobacken. Han köpte bräderna på Halldins trä på Gröna gatan när han hade fått avlöning och då så många bräder som han kunde ta på cykeln och som han hade råd med. När vi skulle flytta upp till sommarstugen i juni så hade vi en motorcykel att frakta allt på. Jag satt emellan mamma och pappa på motorcykeln. (jag har inga syskon). Vi köpte bil år 1961.

På 50-talet så kom det två varubussar, en kooperativ och en privat. Där köpte vi i stort sett all den mat vi behövde. En man som hette Lundkvist kom varje vecka och sålde fotogen och rödsprit. Han hade alltid en cigarr hängande i mungipan när han hällde upp fotogenen i kannor, som man hade med sig. Rödspriten – den användes för att tända spritköket och jag var inte så gammal när jag fick lära mig att hantera spritköket. Momentet med att aldrig hälla på rödsprit i behållaren på nytt, om man hade misslyckats första gången, var i det närmaste livsfarligt. För att på något sätt beskriva den tidsandan som rådde på 50- och 60 talen så tänker jag ibland på följande; Motorbåtar är ju förbjudna på Västersjön. Men plötsligt så var det en motorbåt i sjön och det där höll nog på några dagar. Pappa, Otto och Sten gick bort till badplatsen där båten och föraren befann sig. De behövde bara visa upp sig och prata lite med båtägaren så såg vi aldrig mer den båten. Det var många fester på lördagskvällarna utomhus i mörkret. Och otaliga är de kolsvarta grillkorvarna som grillades nere vid sjön. Då sjöng man Västersjön, stilla och vacker du är.

Vi har också haft en fin kiosk i Västersjön. Vid Västersjövägen 13. Jag var 13 år när jag erbjöds sommarjobb där som affärsbiträde. Kiosken och sommarstugan arranderades av familjen Dyggve. I kiosken såldes dagligvaror, mejerivaror och paketerat kött. Varje gång någon skulle ha till exempel mjölk så fick man gå ner i ett hål i golvet i kiosken ner till en liten källare. Där fanns allt som måste förvaras kallt. Jag sommarjobbade i kiosken även sommaren därpå.

Det var god service i kiosken. Man kunde beställa tårta i kiosken. Som i sin tur beställde den på Bernards konditori – jag fick hämta den vid bussen och leverera den till kunden.

Vad gjorde vi på kvällarna? I Rondellen så lekte vi Bollen i burken. Någon form av att man skulle gömma sig. 10 barn. Varje onsdagskväll så cyklade vi till Frälsningsarmens sommarhem vid Ulfstorp. Vi cyklade till Cyrusstugan och plockade blåbär och hade fika med oss. Vi arrangerade cirkus i skogen med inträde för familj och vänner.

Till nutiden: I samband med att vi fick vatten och avlopp och vi kunde installera en diskmaskin så fick jag nypa mig i armen och undra om det var sant. Då tänkte jag på alla gånger man hade fått gå ut till pumpen och hämta in vatten innan man kunde hälla rödsprit i behållaren, tända och värma vatten innan man kunde diska.

Som ni förstår betyder Västersjön oerhört mycket för mig och min familj. Vilken fantastiskt fin miljö att få tillbringa somrarna på. Vi sänder ofta en tanke till den 20-årige Gösta som vågade satsa på den lilla badstugan, som nu är lite större, och även till min mamma Astrid som har bidragit till allt lyckliga och fina stunder på Västersjövägen 7.